När pappa skulle bli tv-stjärna...

Hej kära läsare!

Ibland när man upplever vissa speciella händelser så vet man att det här är troligtvis någonting som man kommer berätta om senare i sitt liv och väldigt många gånger. Idag upplevde jag en sådan händelse.

För att på bästa sätt kunna beskriva detta så började egentligen det hela igår. Gurra som varit i Shanghai i två veckor hade sin sista kväll i stan igår vilket firades med ett antal järn igår efter jobbet. Det här ledde till att jag idag var en aning trött i huvudet och när det damp ner ett sms som frågade om jag ville vara med i en tv-reklams inspelning ikväll var jag först skeptisk men tänkte ääh va fan det blir nog kul och 1500 spänn är ju alltid 1500 spänn.

Stressade iväg hungrig från jobbet för att ta en taxi till platsen där vi skulle ses. Tyvärr hade jag glömt bort att trafiken i Shanghai vid 6 tiden är ungefär lika smidigt som heffaklumpen och hulken i en brottningsmatch. Jag insåg i dem stilla sittande köerna att jag även glömt mina kontanter hemma och taxibilarna inte tar kort. Det gjorde att jag nu var; trött,svettig, stressad, försenad och i behov av en bankomat.

25 minuter försenad och med 100 meter kvar till mötesplatsen ser jag en bankomat och lyckas kommunicera "Vi måste tyvärr stanna till en kort stund här vi bankomaten så jag kan plocka ut lite kontanter eftersom du inte tar kort" genom kroppsspråk och grymtande. Jag slänger mig ur taxin och ska smidigt ta mig igenom två räcken i ett staket för att nå bankomaten. Det visar sig dock att mellanrummet mellan räckena är en aning mindre än vad jag i mitt tillstånd beräknade och vips så har jag lyckats med konststycket att spräcka mina byxor fullständigt!

Känslan av att stå trött, svettig, stressad och försenad mitt på en gata i Shanghai och i princip utan byxor är en ganska märklig upplevelse måste jag erkänna. Ska man se det positiva i situationen så var jag glad att jag hade valt ett par av mina snyggare kalsonger.
Jag inser ganska snabbt att jag kommer nog inte göra succé på inspelningen (även fast jag hade dem snygga kalsongerna på mig) utan bestämmer mig efter att jag stått i bankomatkön och visat mina kalsonger, för att åka hem.

Så mitt nya liv som tv-stjärna i Shanghai och den lättförtjänade 1500 kronorna slutade istället utan byxor i Shanghai och med ett taxikvitto på 72 kronor. Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Början på historien

Imorgon bär det av till skräddaren för att beställa lite nya byxor...går det att göra byxor av kevlar?

/ Johan